jjohanssonlisaa

jag kommer inte längre veta hur jag ska bete mig...
Du fick mig att våga ta steget att hålla mig fast vid samma.
du fick mig våga stå för att jag va förälskad i någon.. som faktiskt va ½år yngre..
du fick mig bort från att inte vilja äta... men så fort jag kände ngt va fel så kunde jag inte göra det mer...
det finns SÅÅÅÅ mycket jag hade velat säga dig, hur fucking amazing du verkligen va, att ingenting, verkligen ingenting är ditt fel, det är jag som alltid skiter bort det jag har mest kärt...
detta har faktiskt varit värre än när elin gick bort.. för det kunde jag inte göra ngt åt, hon försvann för det va ödet..
Du försvann för jag är helt **** dum i huvet som inte fattar att jag måste dra mig tillbaka innan jag stryper dig..
som du sa ''vi båda kommer kunna komma över detta på 2 veckor innan vi ses igen'' men frågan är VILL vi komma över denna fina stund?
det vill ABSOLUT INTE jag...
jag erkänner mina misstag o vill verkligen förbättra mig! , räcker inte det?
åh jag är helt mållös...
det finns så mycket nu efterråt som jag ångrar att jag gjorde på det viset!
hade jag haft möjlighet att få prata med dig hade jag haft 10000 grejor o säga...
jag kan bara inte förstå att jag inte fattade det innan, jag vill verkligen ha tillbaka degt som vanligt, men förbättra mig..
det ända jag inte klarar avv är att se dig ledsen...

hoppas du som den är till har orkat läsa denna text och förstår mig...

Jag har mitt hjärta här, o du fick mitt andra så det betyder endel detdär...